Anders texter

Ilsket biter frosten gräset

Tysta skrik ekar i månskogen

Trädets kalla, bleka fingrar speglar sig mot nattmånens tystnad

Karga, isande skrik

Vinden tvingar sig in, rispar öppna sår över huden

Blödande sår

Nacken bryts som istapp faller

Vattnet ligger väntande stilla

Ishinnan brister av vindens beröring

Slits sönder, blottar blod stiget ur djupets tysta mörker

Isen skriker inatt

Vintern segrar alltid till slut, lämnar stillhet

Fruset nypon

En gravsten över höstens slut

Vindens vassa naglar sliter

Rispar sönder hud och fingrar

Tömmer skrik, från djupet ångest av ilskna fingrars rop

Kylan fryser fast

Vägrar släppa taget kring livet, smärtan bränner

Dödens väntrum

Isen föds under månens smärta