Anders texter

Grårosa himmel utanför balkongen vittnar

för mig om rymdens kyla

Blundar, faller,

slocknar,

släcker

Vårens solkatter genom min karaff med vatten

springer fram och tillbaka över vardagsrumsbordet

Gröna blad,

väcker,

vaknar

vass egg

ska,

ska,

ska min hand

skar

min hand

led

Vad finns kvar av livet du lämnade,

bara ångest som flyter runt

Stannar, ilsket under natten

sedan åter till luft under morgonvingar

Att släcka den falnande glöden

är som att ramla i tomhetens hav

så djup

så kvävande djup,

detta omslutande orosvatten

Vandrar stilla i luft,

tömmer min ångest i små glas

för att inget känna

För att inte känna

vad du lämnade kvar

Trappan är hård o kall

i natt

Din kropp är mjuk

Blodet varmt

Ännu en tid

bara en

Våren i ådrorna

vittnar tyst

Att livet kommer

Livet kommer

Mäter ångest

i glas av vin

Fyller en karaff

-Ett glas till, bara

ett

Ensam i tystnad

med blick sårad

av livets svek

Vad hände?

Små vita piller

Tänjer gränser

Var finns

livet?

Imorgon vardag

Jobb igen

eller

tidsfördriv

Att överleva

bara en dag till

Idag och imorgon

och kanske

fler

Nickar mot glaset

Drömmer tyst

Ensam i saknad

Trappan är

tyst

Livet har fyllt

ett mått

Ansiktet ärrat

av

dagar

likt ekande hundskall

mellan betonghus

i mörkret

skall jag väcka

din slumrande

kärlek

i natt

Skriver tomma rader

Utan någon mening alls

Måste bara få berätta

Om ingenting och allt

Få ur mig all min tomhet

All min längtan, all min sorg

Tankar seglar sakta

Tystnar i min papperskorg

Så många ord utan mening

Så mycket stillhet i mitt blod

Dränker tystnaden så stilla

I tystnadens evighetsflod

Sexhundratio dagar senare

var allt försvunnit

Var tog tomhet vägen,

svarta tomhet

Döden är bara gul

Skriker i ögonen att

smärta är allt du kommer känna

Känn nåt då! Känn nåt då! Känn nåt då!

Gula jävla smärta, var är tomhet

Sexhundratio dagar från liv

Från liv till

gul

Sexhundratio droppar som föll

mot marken och fyllde

tomhetens hav

Salta tårar bränner min nakna hud,

 bränner i hjärtat djupa sår

Låter dom falla mot jorden så svart,

falla tungt likt minnen från igår

Salta tårar smeker nerför min kind,

för att likt regn skölja mitt inre rent

Önskar jag kunde minnas,

men inser trots allt, allt är försent

Faller i glömska, faller i gråt,

drömmer och sjunker i tider som var

Letar bland minnen,

efter bortglömda svar

Tårar så salta som havet i natt,

fräter min hud, blottar mitt kött

Söker utan mening fånga,

minnen som så stilla dött

Slocknade eldar i livets port,

saknar den glöd som livet mig gav

Vandrar vid sidan av jorden,

som till slut ska bli min svarta grav

Faller mot botten av mörkaste hav

kan inget annat än blunda och be

Salta tårar bränner min nakna hud,

sjunker i tiden, orkar inte se

Låter varma tårarna falla,

likt pärlor av glödande bly

Tunga, brännande smärta,

rispar min nakna hy

Om jag faller

mät min tystnad

Med timglas

Ur blanka blad

växer tröst

söker

ord

 att fånga

Min tystnad

fyller

dessa rader

När natten faller,

 då saknar jag din doft här hos mig

Nu mörkret stilla sänker sig

över hav över land

Och hjärtat brinner starkt

hos dem som ännu kan

Och längtans hjärta brinner i mig,

men nattens skuggor släcker mig

För när natten faller,

då saknar jag din doft här hos mig

Jag gråter och faller,

lika tungt som en sten

Nu bränner tårar sönder min kind

o svarta längtan

Över tid över hopp

Så när natten faller,

saknar jag din doft nära mig.

Någon,

vänd mitt timglas

innan sanden sinat helt

Någon,

led mig rätt

innan natten svept in mig i skuggor

Sanden rinner snabbare

natten längre

skuggorna tätare

Någon,

vänd mitt timglas

medan sand är

Natten faller över staden

Mörkret faller tyst

Tomma blickar möts över borden

På Chamiram

På Chamiram

sitter ilandflutna vrak

Kramar urdruckna glas

Jag vill inte minnas

Att du var en av dom

Jag vill inte minnas

Att jag var en av dom

Det är Micke och Kenta

Som alltid blir för full

Tog en svarttaxi ner på staden

När tiden blev för sen

Från den här platsen på jorden

Ledde vägen ut i natt

Alla väntar på att båten ska komma

Och ta oss med bort

På Chamiram sitter vraken kvar

Kramar sista droppen ur brustet glas

Livets dofter nådde mig i natt,

Det var som jag fann liv igen

Jag fyllde mina lungor med dina andetag,

Och jag andades lugnt och stilla

Livets dofter nådde mig i natt,

Det var som jag fann ro igen

Smärtans svarta saknad försvann

Genom dina stilla andetag

Jag fann liv igen

Kom kyss mig Susanna,

kom lek med mitt hår

Önskar du stannar,

lämnar ett spår.

Min längtan är given,

min törst utan slut.

Falnar så sakta

tills det helt brunnit ut

Jag längtar och faller,

Susanna i dig.

Faller i djupet

tills du lämnar mig.

Vill inte känna allting som sker,

orkar ej kämpa,

vill inte va med.

Jag brinner och falnar,

Susanna i dig.

Faller och sjunker

tills du lämnar mig.